ICA om ICA Basic tysk mozzarella

2012.02.28

ICA Basic Mozzarella

För några veckor sen skrev jag om ICA Basic Mozzarella, en bra produkt i förhållande till priset. Jag tog också upp problemet med att ICA går ut på sin hemsida och överdriver, ja, rent ut sagt ljuger om ursprunget. Såhär skrev de:

Varför är det billigare?
Vissa produkter köper vi in i stora mängder tillsammans med andra europeiska livsmedelsföretag. Till exempel bra och billig brie från Frankrike och mozzarella från Italien. Det gör att vi kan pressa priserna. Vi använder även enklare förpackningar som kostar mindre.

Nu har de svarat på min invändning och skriver att de har meddelat de ansvariga för vår hemsida att vi har fel uppgifter angående ICA Basic Mozzarella. Vi tackar för att du uppmärksammat att den kommer från Tyskland och det kommer att rättas till.

På hemsidan står nu istället:

Varför är det billigare?
Vissa produkter köper vi in i stora mängder tillsammans med andra europeiska livsmedelsföretag. Till exempel bra och billig brie från Frankrike. Det gör att vi kan pressa priserna. Vi använder även enklare förpackningar som kostar mindre.

ICA väljer den bekväma vägen och struntar i att nämna den bayerska mozzarellan. Tablå!


This Is Spinal Tap

2012.02.27

This is Spinal Tap är regissören Rob Reiners kulförklarade mockumentär från 1984 om det fiktiva hårdrocksbandet Spinal Tap. Filmen driver framför allt med engelska rock- och hårdrocksband från 70-talet och portresterar Spinal Taps utveckling från snällt 60-talsband till flower power-band till hårdrocksband. Förutom att filmen är en klassiker man bör se så är även trailern rolig.

Trailern klumpar ihop Skandinavien, Holland och alpländerna till en märklig och mycket fördomsfullt skildrad kultur med ett onormalt fokus på ost. Se och njut!


Kvibille Whiskycheddar

2012.02.26

Kvibille Whiskycheddar
Kära publik,
oavsett ni är återkommande eller nya gäster på mejeriprodukt.se så hoppas vi som står bakom sidan att ni tycker att vi rapporterar om spännande och intressanta produkter ni aldrig kunnat drömma om fanns. Knasig importyoghurt från specialbutiker, redogörelser för innehåll och ursprung vad gäller Lidls tyska produkter och vad kvarg är samt om utländskt smör som får bli souvenirer/reseskildringar från länder vi besökt eller haft möjlighet att få produkter från. Tydligen finns ett behov för att någon skriver om det ni intresserar er för, mejeriprodukter – det märker vi genom att vi ser vad ni söker på för att komma hit och få svar på de frågor ingen annan tar upp.

Oavsett många ovanliga varor får vi inte glömma de vardagliga produkterna som vi konsumerar i vardagens tristess, som vi likt programmerade robotar lägger i stormarknadernas kundvagnar för att sedan stuva in i våra kylskåp. Kvibille cheddarost är en sådan produkt.

Historien bakom Kvibilles cheddarost går tillbaka till 1928 då det halländska mejeriet, med andra generationens mejerist, Alfred Wendler i spetsen. I samarbete med lantbruksinstitutet i Alnarp mellan Malmö och Lund och med Wendlers egna skjortärmar experimenterade man fram den optimala svenska cheddarosten som vi idag kan konsumera till vardag och fest. Experimenten med ärmar från mejeristens bomullsskjortor gjorde att Kvibille cheddar kom att kallas för ”skjortost”, men det är faktiskt sanningen om hur den specialutvecklade bomullsväven runt cheddarosten kom till, och som faktiskt appliceras på ostarna för hand än idag.

Cheddar sägs vara världens mest tillverkade och imiterade ost, och det lilla mejeriet i Kvibille tar emot 36.000 ton mjölk per år från halländska gårdar inom en radie av 5 mil från mejeriet. Arla skriver att tillverkningsprocessen fortfarande är ett hantverk och att många arbetsmoment görs för hand, bl.a. att avsyna varje ost manuellt (1,3 miljoner ostar/år) för att säkra högsta kvalitet.

Och visst är Kvibille cheddar en kvalitetost. God, smakrik, balanserad i styrka och sälta. En svensk kvalitetsprodukt att vara stolta över, precis som Västerbottensost. På 2000-talet kom smaksättningen med whisky, och det gör att osten inte minst får en litet sötaktig doft. Smaken av whisky är ganska blygsam, precis som i fallet med Steffos whiskycheddar, och det framgår inte vilken typ av whisky som tillsatts.

Kvibilles whiskycheddar är lagrad i sex månader, och kostar runt 150 kr/kg. Det gör osten mycket prisvärd, det gör osten till mat man blir glad av och kan därför rekommenderas å det varmaste. Kvalitetsost behöver inte kosta skjortan.

Fyra Halland av fem möjliga.


Falbygdens Gran Reserva, Arn Herrgårdsost

2012.02.25

Falbygdens Gran Reserva, Arn Herrgårdsost
Idag börjar vi med att citera distributören/lagringsmästaren själv:
Falbygdens Gran Reserva Arn Herrgård® – Sveriges längst lagrade hårdost! Efter lång väntan och ett stort mått tålamod kan vi äntligen erbjuda denna verkliga delikatess, en ost vi vårdat ömt i tre år. Liksom övriga ostar i Arn-familjen är Gran Reserva en prima Herrgård, en osttyp som gör sig utmärkt för långlagring tack vare sin lena och något krämiga konsistens. Efter 36 månader är smakerna koncentrerade och ytterst kraftfulla och kristallerna som utvecklats under lagringen extra krispigt knastrande. Den sanna ostälskaren har inte råd att missa inte denna guldklimp från Falbygdens, med toner av nötighet såväl som viss sötma.

- Verklig delikatess, check!
- Lagrad i tre år, check!
- Koncentrerad, kraftfull smak, check!
- Krispigt knastrande kristaller av salt, check!
- Guldklimp i ostdisken, check!

Jag är ingen vän av Herrgårdsost. För mig har Herrgård (ett varumärke som ägs av branschorganisationen Svensk Mjölk) alltid varit en tråkig, gummiaktig, och otäckt söt historia med alldeles för fadd nötig smak, fattig sälta och sanslösa mängder vardagstristess. Någon har visat mig att Herrgårdsost är en bra ost, nämligen Falbygdens ost.

Falbygdens ost är en importör och distributör av ost från Sverige och utlandet. De har sin bas i västgötska Falköping, kommunen i Skaraborg där det går flest kor per invånare i landet. Falbygdens ost har  en restaurang, en egen butik, och givetvis ett stort lager för distribution, men även lagring, där denna ost får ligga och gotta sig i hela tre år. Tre år är en lång tid, tre år är vad en Herrgårdsost behöver.

Det är synd att Jan Guillous berättelser om tempelriddaren Arn inte håller lika hög klass som osten uppkallad efter samma sagofigur. Frågan är vem som profiterar på vad. Oavsett det, så föredrar jag konsumtionsvaran framför den litterära diton. Arnosten av typen Herrgård är av högsta internationella klass, priset mycket överkomligt med runt 180 kr/kg. Slaget om Herrgårdsostarna är över, det är bara att kapitulera för Arn Gran Reserva.

Fem folkungaätter av fem möjliga.


Ferme des peupliers, naturell fransk yoghurt

2012.02.24

Ferme des peupliers, naturell fransk yoghurt

I Thomas och min franska yoghurtexpedition här i Stockholm har jag nöjet att rapportera om en nyhet vad gäller naturell fransk yoghurt. Från normandiska Ferme de peupliers, som jag varit i kontakt med tidigare genom inköp på Urban deli, finns nu deras naturella yoghurt att tillgå på t.ex. Cajsa Warg på Renstiernas gata.

Yoghurten är god, det är inget fel på den. Å andra sidan ger den heller inga rysningar, inga krampaktiga konvulsioner eller allmänna glädjerus. Det smakar gott, det är syrligt, friskt och fräscht. Och dyrt. 18 kr för 125 gram eller nästan 145 kr/kg.

I fransk anda saknas innehållsförteckning och deklaration av näringsvärde. Produkten skall vara tillverkad av helmjölk, dvs. mjölk som den kommer direkt från kon, som normalt håller mellan 4,5-6% fett.

Naturell yoghurt från Ferme de peupliers fick bronsmedalj 2005 i tävlingen Concours Générale.

Tre oförändrade kurser på yoghurtmarknaden av fem möjliga.


Le Délice de Bourgogne, Brillat Savarin

2012.02.23

Vi är nu åter igen inne på det högintressanta ämnet Brillat Savarin. Tidigare har Robin provat två olika varianter av den här osten, dels en sort som hette Brillat Savarin men som inte var en sådan efter som den inte var någon vitmögelost och dels den Brillatliknande osten Boursault med något lägre fetthallt. Men nu är det alltså dags för äkta Brillat.

Brillat är till skillnad från många andra utsökta ostar inte ursprungsskyddad med den åtråvärda franska märkningen AOP, vilket får till följd att man i stort sett får kalla vad som helst för Brillat Savarin.

På grund av detta dök den förfalskade Brillaten utan vitmögel upp i tidigare test. Det är ju däremot möjligt att Brillat med tiden kommer erhålla AOP-märkning även om det finns andra mer anrika ostar med ett tydligare geografiskt ursprung som ligger bättre till.

Äkta Brillat är en vitmögelost av typen Triple Crème som tillverkas på ett antal orter i Frankrike. Anledningen till ostens milda och krämiga smak är att den görs på både mjölk och grädde.

Osten har tillverkats sedan slutet av 1800-talet men lär ha fått sitt namn av den parisiske osthandlaren Henri Androuët på 1930-talet. Idag har Androuët den goda smaken att också ha en filial på Nybrogatan i Stockholm och butiken är utan tvekan huvudstadens bästa ostbutik för franska ostar för de fall plånboken inte sätter några gränser.

Jean-Anthème Brillat-Savarin är mannen som fått den stora äran att få en förstklassig ost uppkallad efter sig. Monsieur Savarin levde 1755-1826 och var jurist, ämbetsman, gourmet, livsnjutare och författare. Idag är han mest känd för sitt litterära och gastronomiska magnum opus, Smakens fysiologi. Boken behandlar ämnen som stekningens teori, kalkondyrkare, starka drycker och jaktmåltider.

Osten som bär hans namn finns att tillgå från en rad tillverkare och går att köpa hos diverse handlare i Stockholm. Östermalmshallen tar 200kr för en ost, vilket ger ett kilopris på 1000kr, något som är rena bondfångeriet. När man påtalar det ser personalen påtagligt skamsen ut så de vet förmodligen redan om att deras verksamhet innehåller inslag av bondfångeri. Ingen idé att påpeka det för dem igen med andra ord.

Mitt förslag är istället att gå Nybrogatan 200 meter ner till Androuët och köpa den för 70kr (350kr/kg) eller gå 400 meter upp på samma gata, till ICA Esplanad och köpa den för 50kr (250kr/kg).

Jag köpte min på Esplanad och där heter den Le Délice de Bourgogne. Androuets Brillat kommer från Ille-de-France, den här kommer från Bourgogne. Efter en snabb okulärbesiktning kunde jag konstatera att osten bar hälsomärkningen Filière nutrition som tilldelas av Association Bleu-Blanc-Coeur. Organisationen syftar till att förbättra människors hjärthälsa genom att sprida information om mat som är bra för hjärtat.

Den här osten som alltså är gjord på grädde och har en fetthalt på 72% har med fransk logik givetvis fått den här märkningen. Anlednigen är att den är en naturlig källa till omega-3-fetter. Min teori är i alla fall att den som regelbundet äter ost med en fetthalt över 70% kommer få sina kärl ordentligt igenkalkade av fett och att nackdelen av åderförkalkning kommer vara större än nyttan av omega-3-fetter.

Det här illustrerar hur man i Frankrike ser annorlunda på vad som är nyttig mat. I Sverige saluförs en rad produkter under varumärket Becel med just argumentet att de är bra för hjärtat. Fetthalten på Becels ”mjölkdryck” ligger på 0,3% och fetthalten på varumärkets matfett är mycket låga 35%.

Brillat är en sagolikt god ost och min favorit bland ostarna av typen Triple Crème. Smaken är smörig och gräddig med inslag av klöver och med milda, syrliga toner i eftersmaken. Det här är verkligen en delikatess. Den ost jag köpte hade tre veckor kvar på bäst före-datumet och den var perfekt mogen.

Det här är verkligen en ost som inte bör vara övermogen eftersom den då tappar sin fina fräschör och blir för skarp i smaken. Titta noga på bäst före-datumet eller fråga personalen i ostdisken när den kom in. Äkta Brillat Savarin som är lagom mogen får utan omsvep fem franska ämbetsmän av fem möjliga. Vive la République!


English Clotted Cream, The Devon Cream Company

2012.02.22

Clotted cream, The Devon Cream Company
Detta är den mejeriprodukt som kanske är den mest brittiska av alla mejeriprodukter som går att uppbringa i Förenade Kungadömet – clotted cream. Clotted cream (även kallad clouted cream eller Devonshire cream) är en produkt som tillverkas genom att opastöriserad mjölk långsamt får värmas upp i vattenbad, och sedan långsamt kylas. Under kylningen bildas det engelsmännen kallar clouts eller clots. Idag använder man med sannolikhet mer industriell tillverkning med utgång från pastöriserad vispgrädde, men klart är att hursomhelst att resultatet blir en mycket tjock gräddprodukt med hög fetthalt.

English Clotted Cream från Devon (känt för sin höga kvalitet på gräddprodukter) och The Devon Cream Company i sydvästligaste England är en trevlig produkt, även om den inte riktigt är den äkta varan när det kommer till clotted cream. Den äkta varan kommer från det än mer västliga landskapet Cornwall. Om den Cornwallska produkten är baserad på opastöriserad mjölk och håller en fetthalt på minst 55%, uppnår produkten skyddad ursprungsbeteckning, även känt som PDO, AOC eller AOP. Oavsett äkta vara eller inte, så är produkten från Devon mycket läcker. Fetthalten uppgår till 55%, konsistensen är mycket tjock och grädden mycket välsmakande. I produkten finns en koncentrerad smak, lätt söt grädde, som känns mycket ren och fin. I den tjocka grädden skönjar jag toner av smör. Härlig efterklang.

Clotted cream är måste till det eftermiddagste som det serveras scones och sylt till. En sådan tebjudning kallas i England cream tea eller Devonshire tea. I hemmet kan man med fördel köpa vispgrädde eller crème double och tillverka sin egen clotted cream genom att blanda en del grädde med två delar mjölk. Denna blandning ställs sedan på spisen i flera timmar på lägsta värme tills ett rejält skinn bildats. Efter ett par timmar ställs pannan svalt (förslagsvis över en natt) och så småningom kan du ta tillvara på kakan av klumpad grädde, clotted cream, som lagt sig på ytan.

Clotted cream är en av få produkter som engelsmännen kan vara glada för – en produkt som till och med går att exportera, ity i de flesta fall är britterna mest kända för att vara experter på att förstöra råvaror. Den här läckra produkten har jag inte sett i Sverige, men jag vet att den finns på de stora varuhusen i t.ex. London (Harrods), Wien (Julius Meinl) och Berlin (KaDeWe) och att den går utmärkt att köpa med hem. Priset är ca 4 EUR/170 gram.

Fyra cream tea av fem möjliga.


%d bloggers like this: