Samma vara. Olika varumärken.
Och Lidls vara är ungefär 13 spänn lägre (36 resp 23 kr).

Ridå.

Här om veckan avled Margaret Thatcher vid en ålder av 87 år. Jag har tidigare skrivit om henne och hennes förhållande till mejeriprodukter när jag recenserade Ben & Jerrys Core Berry White. Det finns många aspekter av Thatcher att minnas och diskutera men jag skulle vilja lyfta fram hennes klädstil och passar på att tipsa om radioprogrammet Stil i P1 från 110203 om Thatcher, politik och kläder.

Recensionen av Ben & Jerrys Core Berry White hittar man här.

Stil i P1 om Thatchers klädstil hittar man här.

Här om veckan var jag och några goda vänner på en konsert i Berwaldhallen och avnjöt Bruckners fjärde symfoni. En rivig och uppfriskande upplevelse tyckte en del av oss medan andra valde att måla allt i svart. Själv var jag i alla fall nöjd även om jag varit på bättre konserter. Bra var det i alla fall. På väg från Berwaldhallen hamnade vi i alla fall på ICA Karlaplan.

För den som inte känner till byggnaden som butiken ligger i så kan jag berätta att där förut stod ett underbart vackert 1800-talshus av tegel i nygotisk stil i vilket Sveriges nationalskald August Strindberg levde. I slutet av 60-talet revs det dessvärre och i dess ställe uppfördes en grotesk koloss med brun klinkerfasad och loftgång efter ritning av den tvivelaktige, danske arkitekten Hack Kampman.

Byggnaden är en skamfläck för ett modernt samhälle som borde värna vårt kulturarv och motverka dålig arkitektur! Ett brunt monument rest till hyllandet av den dåliga smaken och svagsinta tiders lättvindigt fattade besluts irreversibla åverkan på huvudstadens arkitektur. Jag vill höja ett varningens finger till allt för ivriga rivningsentusiaster i staden. En uppmaning jag inte minst sänder ut till finansborgarrådet Sten Nordins brutala planer att riva Slussen.

Nå. Väl i butiken blev jag påmind om att jag medelst brev/e-post från allmänheten blivit tipsad om att prova yoghurten Bärry. Tyvärr lyckades en yoghurtsugen Brucknerentusiast i sällskapet lägga vantarna på den sista burken av Bärry körsbär som jag hört ska vara extra god. Jag fick hålla tillgodo med en burk med sagda yoghurt fast med blåbärssmak.

Bärry görs i Danmark för Kavli som kanske mest är kända för sina mjukostar som typ räkost på tub och skinkost på tub men även dressingar och majonäsprodukter.

Nu till själva yoghurten. Den består av en naturell yoghurt med en rejäl klick blåbärssylt i botten av burken. Man kan antingen välja att röra ut den med en sked eller skaka den för att få en blåbärsyoghurt eller äta den som en naturell yoghurt med blåbärssylt.

Själva yoghurten är förvånansvärt syrlig och faktiskt snarare sur än just syrlig. Det är nog första gången jag tyckt att syrligheten i en naturell yoghurt varit för stor. Syrligheten kontrasterar stort mot den ganska kraftigt sötade blåbärssylten i botten.

Det ska tillägas att det även är hela bär i sylten. Utan sylt hade den här produkten faktiskt inte varit särskilt njutbar. Jag hade däremot hellre sett en mer nyanserad smak på slyten med tydligare blåbärssmak och något dämpad sötma. Med sylt är i alla fall trevlig och kontrastverkan mellan syrligt/surt och sött fungerar bra.

Bland tillsatserna hittar vi modifierad majsstärkelse, arom och pektin. Pektinet kan möjligen få passera men arom och pektin hade Kavli kunnat undvika faktiskt.

På det hela taget är det däremot en trevlig vara. Jag har tidigare testat tyska Andechser Naturs naturella yoghurt med jordgyubbssylt och deras renodlade blåbärsyoghurt apropå liknande yoghurtar.

Bärry blåbär är en trevlig vardagsyoghurt som visserligen inte får mig att hoppa högt men som gjort sig förtjänt av tre hoppsasteg av fem möjliga.

Idag befann jag mig på universitetet för studier och en föreläsning om läget i Centralafrika. Mitt i de idoga studierna infann sig ett sug efter glass hos både mig och en studiekamrat. Vi tog tillfället i flykten medan vi fortfarande hade beslutsamhetens friska hy och innan eftertankens kranka blekhet infann sig (för att citera Shakespeare). Shakespeare visste ett och annat om glass. Sugna på glassnyheter som vi var så slog vi till på varsin Daim Strawberry Dream, eller Daim jordgubb som hade hetat om jag hade namngett den.

Jag måste säga att jag saknar de gamla goda tiderna när Daim stavades ”Dajm”, med J. Nå! Till att börja med, förra årets Daimstrutsvariant med päronsmak var att föredra. Men den här var helt okej den också. Men det slår inte gnistor om den. Bitarna med choklad och knäckig Daim bryter av förvånansvärt fint mot jordgubbssmaken, men jag måste säga att jordgubbssmak känns väldigt gjort. Det smakar jordgubbssmak på ett väldigt stereotypt sätt som man har känt i en rad olika produkter ända sedan barndomen. Den för helt klart tankarna till Big Pack tresmak från när man var liten.

På GB:s hemsida kan man skriva sin egen recension av glassarna och även ge poäng. När vi var inne och tittade så kunde vi konstatera att den då hade 3,7 poäng i snitt och att flera personer i sina recensioner tyckte att Daimstruten med päronsmak var att föredra. Som sagt, jag håller med, päron var en betydligt mer spännande smak. En roligt detalj med kommentarfunktionen på GB:s hemsida är att man inte kan kommentera glassarna anonymt. GB har därmed anammat samma principer för kommentatorsfällt som våra svenska kvällstidningar. Troligtvis för att undvika att någon anonymt ”näthatar” en glass. När det gäller tillsatserna så vill jag påpeka att de är som man kan förvänta i en GB-strut, det vill säga alldeles för många. Eller vad sägs om:

Skummöjlk

Monoglycerider

Diglycerider

Fruktkärmnmöjl

Karragenan

Glukos-fruktossirap

Sojalecitin

Ammoniumfosfatider

Rödbetsjuice

Kurkumin

Tapiokadextrin

Arabicum

Maltodextrin

Etc., etc., etc., i evighet.

Såna är de på GB och det får vi leva med verkar det som. Men även med eftertankens kranka blekhet så ångrar vi inte valet av glass, men den får nöja sig med tre Hamletmonologer av fem möjliga.

Här kommer därför en sanning om margarin:

Det finns folk som bojkottar ICA för att deras EMV-vispgrädde tillverkas i Österrike. Det finns ICA-handlare som tagit bort sagda produkt från hyllan. Det råder lynchstämning, någon måste bära hundhuvudet.

Men har ni som är upprörda, men som ändå vill fortsätta handla på ICA tänkt på att vispgrädde inte är den enda utrikiska varan i mejerikylen?

Nä, tänkte väl det. Idag kan vi berätta att både ICA Kvarg och ICA Matlagningsyoghurt är långt i från svenska – de är från Tyskland respektive Frankrike.

Och det är inget konstigt med det.

Yoghurten tillverkas i tyska Niedersachsen av mejeriet Eckhard Niermann i Die­p­h­o­l­z.

Kvargen tillverkas i franska Normandie av Coop Agri Lait Maitres Laitiers Cotent i Sottevaste (Manche). De tillverkar även mejeriprodukter åt både Carrefour och Auchan – mycket trevliga butikskedjor i ett mycket trevligt land.

Vad är ni upprörda över?

En vän uttryckte sig klockrent på temat:

Jag kan inte komma på en enda anledning till varför det är angeläget att bönderna befinner sig inom Sveriges gränser. Richardo konstaterade för 200 år sedan att det är bättre att alla länder gör det som de är bäst på och sedan handlar med varandra.

Något mer behöver egentligen inte sägas.

Detta blir ett slags reklam för Lidl. I början av veckan upptäckte jag vad som förefaller vara en av den här veckans prisbomber; 500 gram smör för 19.90 kr (under 40 kr/kg!). Det är ett bra pris för smör. Men vet du vad som var det bästa med smöret? Jo, det var belgiskt.

Belgiskt smör är verkligen en raritet i Sverige. Jag har nämligen aldrig träffat på en sådan produkt tidigare. Så, just nu är Milbonas smör i 500-gramsförpackning på Lidl belgiskt och tillverkas av Agral S.A. i Courcelles (nära Charleroi, som Ryanair flyger till när de säger att de flyger till Bryssel/Bruxelles).

Men se upp, den vanliga 250-gramförpackningen innehåller Lidls vanliga tyska smör.

Det belgiska smöret är ett utsökt, normalsaltat, pastöriserat smör med goda smält-, stek-, och smakegenskaper som med fördel används l istället för Arlas satanssmör som är laddat med vatten och har direkt trotsig uppbyggnad.

Besök Lidl i helgen och köp belgiskt. Because you’re worth it.

Jag såg en ny fil av fetare slag i butiken, Hjordnära gammaldags filmjölk med en naturlig fetthalt på 3,7-4,3%.

Då kan man hoppas på en rik smak, härligt tjock konsistens och kanske den bästa filmjölken på marknaden. Men nej, så var det inte.

Jag hittar inga fel på produkten, det smakar mycket bra, men den är varken bäst eller unik. Den kan dock vara ett litet fetare alternativ för ekologi-jägare, ity den är ekologisk. Distribution via Skånemejerier.

15.90 kr i en butik nära mig.

Fyra Vättern av fem möjliga.

ICA Kvantum Liljeholmen. Foto: Skånemejerier

Som nöjd och nybliven förortsbo söder om Stockholms innerstad får jag nu bekanta mig med nya butiker. Åren som inneboende på Östermalm var det inget fel på alls, dignande mejerihyllor fyllda med delikatesser för vardag och fest gick att uppbringa på NK Saluhall, Sabis, ICA Esplanad, Klippet/Daglivs om man tog sig över till Kungsholmen och ICA Aptiten, Cajsa Warg samt Urban Deli på hipstertäta Södermalm.

Allting är förändrat nu. Visserligen köper jag mitt Lavazzakaffe på NK fortfarande (billigast i staden? 125 kr/kg för hela bönor) men jag har även bekantat mig med mina närmaste; Coop Konsum, Hemköp och Lidl – bägge tre belägna i Fruängen.

På Lidl har jag kunnat köpa äkta Gouda för 50 kr/kg (ung, men ändå god Gouda), fransk färskost av get för 100 kr/kg och en rad andra bra varor till bästa pris. Man ska dock se upp, allt är inte billigt.

Hemköp i Fruängens centrum lämnar en del att önska. Här kan man hämta sina postförsändelser och handla av veckans erbjudanden. Butiken är tråkig, liten, trång och förhållandevis dyr. Här köpte jag extrapris-lövbiff.

Grannen på andra sidan torget är gröna Konsum, Coop Konsum. En bättre butik, litet ljusare, litet fräschare. Då en del varor är dyrare och en del billigare än på Hemköp har vi det vi på ren svenska kallar kartellbildning (det är 10 sekunders promenad till endera av butikerna när man kommer ut från tunnelbanestationen, som för övrigt ligger högst av alla t-banestationer mätt i m.ö.h. i Stockholms t-banenät).

Idag gjorde jag så en utflykt till Liljeholmen, för där sägs det ligga en ICA som satsar på kundens bästa. Spaltmeter har det nämligen skrivits om den vinbar som ICA-handlaren öppnar upp på fredagar så att man smidigare, gladare och definitivt mycket mer frisläppt kan gå loss i den köpfest butiken uppmanar till. När man äntrar butiken möts man av ofantliga mängder frukt och grönt, nån persiljestjälk senare och man är i mejerihimlen.

Maken till mejeriavdelning har jag aldrig skådat i Sverige. EMV-varor, märkesvaror, och något mycket unikt i Stockholmsområdet; hela Skånemejeriers sortiment. Ingen Arlamjölk. Dessutom sortiment från Hjordnära, Järna gårdsmejeri och Väddö gårdsmejeri. För er som inte kör LCHF eller liknande rekommenderas Skånemejeriers citronfil, den åt jag jämt när jag bodde i Malmö 2004-2008.  Det var också den första mejeriprodukt jag inhandlade på skånsk mark som helt nyinflyttad.

Delikatess-, kött-, fisk-, och ostdiskarna bjuder något extra, dessutom till hysteriskt bra priser på mycket. I ett chocktillstånd, som kan intygas av min vapendragare Thomas som fick en direktrapportering medelst telefon från butiken, såg jag två slags smör från Frankrike jag inte sett någon annanstans i Sverige, ett 20-tal olika ostar enbart från Schweiz, alla de stora franska, italienska, spanska dito inkl. en fetare halvbror till St. Marcellin som jag aldrig sett på marknaden förut.

Jag är rädd att jag kommer sanera plånboken i Liljeholmen hädanefter.

Jag vill även med detta inlägg poängtera att mejeriprodukt.se INTE erhåller några sponsorpengar, varken från mejerier, gårdar, syndikat eller butiker. Vi skriver helt enkelt vad vi vill.

Fem Icander av fem möjliga.

Läs mer: Pressmeddelande Skånemejerier

I sociala media skrivs det för närvarande mycket om ICA:s egen vispgrädde som tillverkas i Österrike. Många är upprörda över mångfalden i mejerihyllan. Mejeriprodukt.se ser med andra ögon på saken och de ser inget negativt med detta, det är snarare en frukt att skörda i den EMV-marknad som växer sig allt större i de svenska matbutikerna.

Vi slår fast att det sovande folket, verklighetens folk ägnar sig åt rasism när de ratar mejeriprodukter från utlandet.

Med EMV och europeiska samarbeten får vi produkter som vi aldrig annars skulle se skymten av på marknaden; ICA:s eget smör är samma som Arlas märkesvara Lurpak, ett danskt smör, ett av de bästa vardagssmören i världen, som exporteras just världen om utom till Sverige. Synd. TUR att vi får det genom ICA istället. En annan EMV-vara som är bra är Axfoods/Garant Kvarg, som är äkta fransk kvarg, riktig fromage blanc. Yay!

ICA Vispgrädde tillverkas i Baden utanför Wien av mejeriet Nöm.

Bra, utmärkt, topp.

Nöm är ett av Österrikes förstklassiga mejerier. Säg t.ex. det hotell i Österrike som inte för Nöm Tee-Butter i frukostbuffén, ett utsökt gott smör.

Istället för att bojkotta ICA för österrikisk grädde så anser vi att ni ska se mångfalden. Svenska bönder och mjölkproducenter ska ha mer betalt, men det har ingenting med importprodukter att göra. Tvärtom så råder det brist på feta mejeriprodukter i landet pga. fettdieter och annat.

Dessutom innehåller alla långtids-grädde med fetthalt under 38-40% fett E-nummer och etc. Det är inte unikt varken för Österrike eller ICA.

Var glad! Gute schmecken! Spitzenklasse! Genuss! Hurra!