mejeriprodukt.se

Norge har stått i fokus den sista tiden i mejerisammanhang. Nyligen testade jag norsktillverkad skyr och vi har också kunnat rapportera om den omfattande smörbristen som slagit till med full kraft i Norge. Som en följd av smörbristen och för att stävja smörsmugglingen genomfördes slutligen en tillfällig sänkning av tullen på smör.

Förutom de här händelserna så hittade Johnny Nesvåg i förra veckan tre tiokilosklumpar med smör som spolats upp på land i norska Sokndal. Smörklumparna tros komma från ett tyskt fartyg som sänktes 1944. Smöret har sedan dess legat på havets botten i 67 år men slutligen spolats upp på land under en storm.

Johnny Nesvåg kunde konstatera att konsistensen visserligen var bra men att det luktade konstigt, något som dock inte hindrade norska TV2:s reporter Steiner Figved från att äta av smöret i TV. Många av mina misstankar om hur det står till med vårt broderfolk i väst besannades därmed. Figved fick i alla fall kraftiga kräkreflexer och fyllde i panik munnen med snö för att få bort smörsmaken. När jag var barn fick i alla fall jag lära mig att man inte skulle äta snö, och då speciellt inte gul snö. Tack och lov åt troligtvis Figved vit snö. Klippet är hur som helst sevärt.

Efter den turbulenta smörveckan i Norge är det nu dags att testa en norsk ost, nämligen Jarlsberg. Jarlsberg är en ost av alptyp med en diameter om ca. 30cm och en vikt om ca. 10kg som tillverkas av sommarmjölk från kor som betar i de bördiga norska högländerna. Några alper finns förstås inte i Norge och det här är följdaktligen inte någon alpost utan en fjordost. Nog så naturskönt och idylliskt med andra ord. Det är också i fjordmiljöerna som osten sedan lagras i minst 100 dagar.

Jarlsberg har gamla anor men glömdes nästan helt bort för att sedan återskapas i slutet av 1800-talet av ett antal kooperativ med hjälp av mejeriexperter från den norska lantbrukshögskolan vid universitetet i Ås.

Den Jarlsberg jag valt att prova heter Special Reserve och kommer från det norska mejeriet Tine, den kostar 159kr/kg och har en fetthalt på 28% och därtill är den lagrad i 12 månader.

Ordet jarl i Jarlsberg syftar på de gamla jarlarna som var en typ av högre ämbetsmän i Norden under början av medeltiden. Den mest kände jarlen i Sverige är troligtvis Birger Jarl som hann med mycket men som kansdke är mest ihågkommen för att ha grundat Stockholm. Birger Jarl ligger dock inte begravd i Stockholm utan i Varnhem i Västra Götaland. I Stockholms stadshus finns däremot en så kallad placebograv till minne av stadens grundare.

Ytterligare en person med kopplingar till Jarlsberg är regisören Ingmar Bergman som kanske är mest känd för Det sjunde inseglet och kanske minst känd för sina reklamfilmer för tvålen Bris. Bergman hade en god relation till Norge och förutom sina starka känslor för Liv Ullman, Nationaltheatre i Oslo och det norska mineralvattnet Imsdal så uppskattade han även Jarslberg. Källan till den sistnämnda informationen står Anita Haglöf för, som var Bergmans hushållerska under åtta år i slutet av regissörens liv.

Bergman meddelade sig till sin hushållerska genom små lappar som han lämnade i köket. Dessa lappar auktionerades ut hos Auktionsverket i Stockholm under den gångna veckan. Lapparna såldes i två buntar, en med regissörens nedtecknade ångestfyllda drömmar och en med instruktioner till hushållerskan. Lite oväntat gick lapparna med instruktioner under klubban för 44000kr medan ångestdrömmarna bara inbringade 34000kr.

Med tanke på att Bergman byggde hela sitt konstnärskap på personlig ångest så förvånar det något att det fanns ett större intresse av att betala för uppgifter om Bergmans syn på ost och mineralvatten än hans nedtecknade uppgifter om sin egen ångest.

På en av de klubbade lapparna stod hur som helst följande att läsa:

”Om den osten är Jarslberg är jag Kalle Anka!”

Huruvida Bergman var utsatt för en konspiration från sin hushållerska eller om han istället blev lätt paranoid mot slutet är svårt att veta. Jag har i alla fall svårt att se nöjet i att byta ut en viss ost mot en annan i kylskåpet hos framträdande kulturpersonligheter. Troligtvis var hushållerskan helt oskyldig till att ha bytt ut Bergmans Jarlsberg.

Med detta i åtanke är det dags att gå in på smaken. Vid en första provsmakning smakade Jarlsberg mest som grevéost. Jag tycker visserligen väldigt bra om grevé men varför betala 159kr/kg för en en norsk ost när vi har ost som smakar likadant på närmare håll? Efter att ha jämfört med en mild grevé som jag hade hemma ändrades däremot intrycket. I kraft av sin 12 månader långa lagring framstod Jarlsberg som lenare och mer komplex i smaken, med mer uttalat nötiga inslag.

I kategorin lite godare vardagsostar får Jarlsberg fyra dämoner av fem möjliga.