Skyr naturell

2012.07.29

Skyr naturell
Den isländska yoghurten har nu äntligen kommit i naturell utgåva utan socker och aromer. Precis som tidigare är det norska Q-mejerierna som är en del av Kavli som tillverkar den skyr som finns på den svenska marknaden. Mejeriet ligger i princip så  långt västerut man kan komma i Norge, nämligen i Klepp utanför Stavanger.

Precis som Thomas slagit fast tidigare gjordes skyr ursprungligen för gårdsbehov av fårmjölk och skyrkultur från gårdagens skyr. Vasslen fick sedan rinna av och det som blev kvar var en typ av färskost av fårmjölk.

I dag tillverkas skyr av skummjölk från ko som håller en mycket låg fetthalt, 0,2% men tack vare att vatten och vassle fått dräneras är konsistensen mycket tjock och fin.

Som yoghurt betraktat är naturell skyr mycket syrlig, en perfekt vuxenyoghurt. Den är också mycket krämig och läcker, den låga fetthalten till trots. Det är en god produkt, men priset avskräcker än en gång. 18,90 kr för en portion om 160 gram ger ett kilopris på nästan 120 kronor.

Skyrkulturen ligger i sin vagga – om den ska växa och bli en del av mejerikulturen i Sverige krävs större förpackningar och lägre priser. Förhållandet vara och pris är inte alls bra.

Två gejser av fem möjliga.

Skyr naturell


Smörkrisen i Norge fortsätter

2012.01.02

Røros smør

Smörkrisen i Norge fortsätter, rapporterar norska nyhetsbyrån NTB till TT. Norska mejerijätten Tine, motsvarande svenska Arla får kritik av landets jordbruksminister, Lars Peder Brekk som säger att Tine hanterat krisen på ett dåligt sätt. Samtidigt fortsätter Norge med sin tillfälligt sänkta tull på smör, så att norrmännen i ytterligare en månad kan köpa importerat smör till mänskliga priser. (gp.se)

 


Jarlsberg Special Reserve

2011.12.19

Norge har stått i fokus den sista tiden i mejerisammanhang. Nyligen testade jag norsktillverkad skyr och vi har också kunnat rapportera om den omfattande smörbristen som slagit till med full kraft i Norge. Som en följd av smörbristen och för att stävja smörsmugglingen genomfördes slutligen en tillfällig sänkning av tullen på smör.

Förutom de här händelserna så hittade Johnny Nesvåg i förra veckan tre tiokilosklumpar med smör som spolats upp på land i norska Sokndal. Smörklumparna tros komma från ett tyskt fartyg som sänktes 1944. Smöret har sedan dess legat på havets botten i 67 år men slutligen spolats upp på land under en storm.

Johnny Nesvåg kunde konstatera att konsistensen visserligen var bra men att det luktade konstigt, något som dock inte hindrade norska TV2:s reporter Steiner Figved från att äta av smöret i TV. Många av mina misstankar om hur det står till med vårt broderfolk i väst besannades därmed. Figved fick i alla fall kraftiga kräkreflexer och fyllde i panik munnen med snö för att få bort smörsmaken. När jag var barn fick i alla fall jag lära mig att man inte skulle äta snö, och då speciellt inte gul snö. Tack och lov åt troligtvis Figved vit snö. Klippet är hur som helst sevärt.

Efter den turbulenta smörveckan i Norge är det nu dags att testa en norsk ost, nämligen Jarlsberg. Jarlsberg är en ost av alptyp med en diameter om ca. 30cm och en vikt om ca. 10kg som tillverkas av sommarmjölk från kor som betar i de bördiga norska högländerna. Några alper finns förstås inte i Norge och det här är följdaktligen inte någon alpost utan en fjordost. Nog så naturskönt och idylliskt med andra ord. Det är också i fjordmiljöerna som osten sedan lagras i minst 100 dagar.

Jarlsberg har gamla anor men glömdes nästan helt bort för att sedan återskapas i slutet av 1800-talet av ett antal kooperativ med hjälp av mejeriexperter från den norska lantbrukshögskolan vid universitetet i Ås.

Den Jarlsberg jag valt att prova heter Special Reserve och kommer från det norska mejeriet Tine, den kostar 159kr/kg och har en fetthalt på 28% och därtill är den lagrad i 12 månader.

Ordet jarl i Jarlsberg syftar på de gamla jarlarna som var en typ av högre ämbetsmän i Norden under början av medeltiden. Den mest kände jarlen i Sverige är troligtvis Birger Jarl som hann med mycket men som kansdke är mest ihågkommen för att ha grundat Stockholm. Birger Jarl ligger dock inte begravd i Stockholm utan i Varnhem i Västra Götaland. I Stockholms stadshus finns däremot en så kallad placebograv till minne av stadens grundare.

Ytterligare en person med kopplingar till Jarlsberg är regisören Ingmar Bergman som kanske är mest känd för Det sjunde inseglet och kanske minst känd för sina reklamfilmer för tvålen Bris. Bergman hade en god relation till Norge och förutom sina starka känslor för Liv Ullman, Nationaltheatre i Oslo och det norska mineralvattnet Imsdal så uppskattade han även Jarslberg. Källan till den sistnämnda informationen står Anita Haglöf för, som var Bergmans hushållerska under åtta år i slutet av regissörens liv.

Bergman meddelade sig till sin hushållerska genom små lappar som han lämnade i köket. Dessa lappar auktionerades ut hos Auktionsverket i Stockholm under den gångna veckan. Lapparna såldes i två buntar, en med regissörens nedtecknade ångestfyllda drömmar och en med instruktioner till hushållerskan. Lite oväntat gick lapparna med instruktioner under klubban för 44000kr medan ångestdrömmarna bara inbringade 34000kr.

Med tanke på att Bergman byggde hela sitt konstnärskap på personlig ångest så förvånar det något att det fanns ett större intresse av att betala för uppgifter om Bergmans syn på ost och mineralvatten än hans nedtecknade uppgifter om sin egen ångest.

På en av de klubbade lapparna stod hur som helst följande att läsa:

”Om den osten är Jarslberg är jag Kalle Anka!”

Huruvida Bergman var utsatt för en konspiration från sin hushållerska eller om han istället blev lätt paranoid mot slutet är svårt att veta. Jag har i alla fall svårt att se nöjet i att byta ut en viss ost mot en annan i kylskåpet hos framträdande kulturpersonligheter. Troligtvis var hushållerskan helt oskyldig till att ha bytt ut Bergmans Jarlsberg.

Med detta i åtanke är det dags att gå in på smaken. Vid en första provsmakning smakade Jarlsberg mest som grevéost. Jag tycker visserligen väldigt bra om grevé men varför betala 159kr/kg för en en norsk ost när vi har ost som smakar likadant på närmare håll? Efter att ha jämfört med en mild grevé som jag hade hemma ändrades däremot intrycket. I kraft av sin 12 månader långa lagring framstod Jarlsberg som lenare och mer komplex i smaken, med mer uttalat nötiga inslag.

I kategorin lite godare vardagsostar får Jarlsberg fyra dämoner av fem möjliga.


Norge sänker tullen på smör

2011.12.14

Som Thomas Lundin tidigare rapporterat så har smörbristen i Norge blivit ett faktum. Smör säljs på svarta marknaden till astronomiska priser och svenska Aftonbladet flög in 30 kg svenskt smör som skänktes bort på nolltid i Oslo.

Nu har mejerijätten Tine, den norska motsvarigheten till Arla, lämnat en skrivelse till motsvarande norska jordbruksverket (Statens landbruksforvaltning) där de kräver att Norge dumpar tullarna på smör som landet tvingas importera från utlandet, för att möta efterfrågan av smör. Norge har ofantliga tullar på allt som importeras, i synnerhet på produkter som norska staten anser sig kunna producera själva i landet. Mer om saken skriver Tine i ett pressmeddelande.

Tullen på importerat smör i Norge är 25,19 NOK per kilo, under december månad är tullen temporärt sänkt till 4 NOK per kilo.

Det ska tilläggas att Norge målar in sig i ett hörn med sina vansinniga tullar – både Sverige, Finland och inte minst Danmark kan hjälpa till, men vill inte. På Thise mejeri hjälper inte en låg smörtull för att bygga upp en relation med Norge – om tre veckor är tullmuren uppe igen. Det skriver Norsk Landbruk.

Avslutningsvis är det tråkigt att Norge har slut på smör, det rör sig om smör av mycket hög kvalitet, något jag kunde slå fast i februari.


Smörbrist i Norge

2011.12.12

Tidigare i höst drabbades vi i Sverige av smörbrist som fick butikshyllorna att gapa tomma. Då kunde man se skyltar som den ovan i butikerna. Smörbristen berodde på att vi svenskar börjat köpa allt bättre, det vill säga fetare mejeriprodukter och att mjölken inte räckte till våra nya, bättre matvanor.

Nu är smörbristen över sedan länge i Sverige men nu har den istället slagit till med fullkraft i vårt grannland Norge. Priset för ett kilo smör ska nu vara så högt som 1000kr på den svarta marknaden. Aftonbladet rapporterar om en rysk man som stoppades i tullen, på väg in i Norge med 90 kilo smör, till ett värde av över 200000kr på svarta börsen.

Här om veckan kunde man läsa i Sydsvenskan om hur norska polisen gjorde ett tillslag mot ett norskt par som försökte föra ut ett större kontantbelopp ut ur Norge. Att föra ut pengar ur sitt hemland är ju en rättighet i övriga västvärlden men alltså ett brott i Norge. Den gången var det den norska polisens så kallade ”valutahundar” som lyckades spåra upp sedlarna.

Huruvida den norska polisen också har ”smörhundar” och huruvida de i så fall var inblandade i smörbeslaget framgår dock inte av Aftonbladets artikel.


Skyr med hallon och granatäpple

2011.12.08

Island är inte bara askmoln, bankkriser, islandshästar, Eyjafjallajokull, Snorre Sturlasson, gejsrar, Björk och bauksitbrytning. Island är också skyr och i höst lanserade norska Q-Mejerierna skyr i Sverige.

Skyr är en mycket gammal isländsk mejeriprodukt som har en över tusenårig historia och den omnämndes redan i de isländska sagorna. Ursprungligen gjordes skyr för gårdsbehov av fårmjölk och skyrkultur från gårdagens skyr. Vasslen fick sedan rinna av och det som blev kvar var en typ av färskost av fårmjölk.

Dagens skyr tillverkas industriellt och görs på komjölk och är snarare ett proteinrikt mellanting mellan yoghurt och kvarg. Förutom naturell skyr tillverkas också så kallad rjomaskyr där man har tillsatt grädde. Därutöver görs också avaxtskyr som är smaksatt med bär, och det är alltså den här sortens skyr som säljs i Sverige.

Den skyr som finns i butikshyllorna nu säljs i en liten plaststrut med 160g skyr och med en ihopfälld plastsked i locket. Produkten erbjuds i smakerna vanilj, hallon och granatäpple, blåbär samt jordgubbe. Den smak jag har valt att prova är hallon och granatäpple och enligt förpackningen innehåller burken skummjölk, hallon (5%), socker (5%), granatäppeljuice (1%), fläderbärsextrakt, naturlig arom och skyrsyrningskultur.

Konsistensen är väldigt fast och påminner mest om kvarg. Smaken är syrlig och påminner också den om kvarg. Fruktsmaken är ganska bra och det finns även lite granatäppelkärnor i produkten. Även om hallonsmaken är den mest framträdande så finns det också toner av granatäpple, men det jag blir mest nyfiken på är hur ren skyr utan frukt och socker smakar. Jag hade gärna sett ett naturellt alternativ i hyllorna också.

Ödesfrågan för skyr är nog trots allt priset. För 160g eller 2dl fick jag betala 18kr vilket ger ett literpris på 90kr. Visserligen är det en mättande och god produkt men literpriset för filmjölk är ungefär 80kr lägre. Jämför man däremot med andra produkter i mindre burkar som kan ätas som mellanmål på stan så står sig skyr däremot bättre. Jag kan aldrig tänka mig en situation där jag hellre skulle äta Risifrutti än skyr.

Frågan är däremot varför produkten är så dyr. Hade den tillverkats på Island hade man kunnat tänka sig att skyrexporten till Sverige var ett led i president Ólafur Ragnar Grímssons åtgärder för att få den isländska ekonomin på fötter igen. Men nu tillverkas den alltså i Norge och vad norrmännen ska göra med pengarna är oklart. Eller börjar oljan möjligen sina?

Jag övervägde att peta in några lama ordvitsar av typen ”avskyr” och ”obskyr” i inledningen men jag avstod till sist. Ni får själva avgöra om det det hade varit bättre med eller utan ordvitsarna och dessutom går det bra att lämna sin egen skyr-ordvits i kommentarfältet.

Sammanfattningsvis är det här en god och trevlig produkt. Det hade förstås känts roligare om det varit en helt och hållet isländsk produkt men på plussidan så blir resan från ko till bord betydligt kortare med norsk produktion. Ett minus dock för tillsatser som aromämnen. Skyr med smak av hallon och granatäpple får tre holmgångar av fem möjliga.


DalsSpira getyoghurt

2011.09.24

DalsSpira getyoghurt

Dalsland är ett mycket märkligt landskap. Eller så är det inte det. Det är landets fjärde minsta landskap till ytan sett, och det är bara Gotland, Blekinge och Öland som är än mer värdelösa. Gemensamt för dessa fyra är att de alla ligger på vischan, utanför lag och rätt. I laglöst land härskar EPA-traktorer, hembränt och en ganska ansenlig del tristess.

Tittar vi på vad de fyra minsta landskapen bjuder på, kan vi genast eliminera ö-landskapen Öland och Gotland. Varför? Jo, dessa öar, glorifierade och höjda till skyarna av den unika, fantastiska natur (sic) som präglar landskapen tillsammans med raukar, höga fyrar, badstränder,  medeltidsveckor och Ingmar Bergman-festival lockar dessa holmar till sig turister – de är så att säga alltför populära eller genomparasiterade för att ärligt kunna jämföras i min analys.

Blekinge och Dalsland däremot har mycket gemensamt. Jag har aldrig varit i Blekinge, men vad jag erfarit genom berättelser, reportage och levande dokument finns där ingenting av värde. I min förvrängda fantasi vill jag få det till att Ronneby brunn är ett ärevördigt vattenhål sedan hundratals år – i själva verket är det en förorenad vattentäkt. Friluftsmänniskan i mig ser Mörrumsån som ett paradis för lax- och ädelfiske – men sanningen säger att det knappt finns mört eller simpa i detta gudsförgätna vattendrag.

Dalsland har ingen stad vad jag vet, eller så har man genom mutor fått någon värdelös myndighet att gå med på att Åmål kan få kalla sig stad. Inklämt mellan Bohuslän, det värdiga landskapet hugget i granit i väster, Vänern i öster, Västergötland i söder, och Värmland och Norge i norr finns inte mycket att glädjas åt. Trainspottern kan njuta av att se norska statsjärnvägens tåg susa förbi i skogarna mellan Dals-Rostock, Bäckefors, Dals-Ed och Kornsjö.  Den som gillar att fiska abborre kan göra det i en sjö längs Karolinerleden på Kroppefjäll. Han som är hungrig kan äta en grillad korv med mos och lingon serverad i nygräddad våffla i Mellerud. I övrigt finns bara laglösheten och tristessen. Och getyoghurt.

Den här getyoghurten kommer från DalsSpira Mejeri i Rännelanda nära Högsäter. Högsäter är en ort som man passerar i hast om man reser längs väg 172 mellan Uddevalla och Bengtsfors. Jag räknade aldrig hur många gånger jag passerat Högsäter, men det både räcker och blir över och råkar man nysa eller blinka till i passagen, ja, då har man inte missat något. Först nu jag kan inse Dalslands företräden. Ja, Dalsland och Dalsland… i skrivande stund berättar min far att en getbonde en halvkilometer bort från där jag skriver detta inlägg (Bohuslän, 6 km från Gullmarsfjorden), just levererar getmjölk till mejeriet i Dalsland – det är således en av de mest närproducerade mejeriprodukterna jag någonsin förbarmat mig över.

DalsSpira är anslutna till Sveriges gårdsmejerister, Dalslandsmat och Lokalproducerat i Väst AB. Man använder ingen kemisk bekämpning, handelsgödsel eller slam i foderproduktionen. Företaget grundades år 2006, och drivs med vilja och engagemang – detta bidrog till att mejeriet kammade hem utmärkelsen Dalslands Matambassadör 2010, och fick ta emot pris ur jordbruksminister Eskil Erlandssons hand. Mer om mejeriet och alla de produkter som produceras går att läsa om på hemsidan eller Facebook.

Fetthalten i DalsSpira getyoghurt är 3,2 procent, och konsistensen är ganska rinnig, men det till trots, ändå simmig. Smaken är god och syrlig, men mildare än vad man väntar sig av en getyoghurt. En bägare om 150 ml kostar på 13.50 kr på Coop Forum i Uddevalla. Till min glädje kan även kräsna stockholmare ta del av produkterna, som bl.a. säljs på Androuet, Cajsa Warg och Daglivs.

Jag har ändrat ståndpunkt i fallet Dalsland tack vare mejeriprodukternas förlovade värld. Den här yoghurten är god och nyttig. Trots det kommer jag i fortsättningen associera Dalsland med skog, tristess och internationell tågföring i laglöst land.

Fyra Dalsland av fem möjliga.

Ps. Dalsland är faktiskt rätt vackert också. Ds.


%d bloggers like this: