Arla Castello Jersey Crème

2012.06.16

Arla Castello Jersey Crème
Jerseykon är en mycket trevlig ko. Den har ljusa, fina färger, ett tilltalande yttre i största allmänhet, är nätt och smidig och ger en fetare mjölk än konventionella koraser. Det är av mjölk från Jerseykon som Arla låter producera sin senaste nyhet på ostfronten i Castello-familjen.

Direkt när jag upptäckte denna lilla nyhet i mejerikylen blev jag intresserad, och det är sannerligen inte varje dag Arla lyckas med något sådant. I regel släpps mediokra produkter ut på marknaden som saknar både naturlighet och/eller höjdpunkter (bland de senaste produkterna bl.a. ”mjölkdryck” med 30% extra protein *gäsp*, 34 varianter av färdigblandad chokladdryck eller en så kallad extra fin crème fraiche laddad med både förtjockningsmedel, odefinerade aromer och stärkelse).

Men hursomhelst, kunde denna Castello Jersey Crème vara något åt Brillat-hållet? En oemotståndligt gräddig sak full av smörig sötma, ett tunt och sublimt vitmögelskal samt ostmassa med gräddig kärna? Jerseymjölken är naturligt extra fet, och har en naturlig fetthalt på nästan sex procent. I Danmark kan man köpa ostandardiserad mjölk från Jerseykor (himmelskt!) i vanliga butiker, så hur god blir då inte gräddan från denna mjölk?

Det hela verkar lovande, osten har en typiskt bubblig skorpa och har en härligt sötaktig doft. Smaken däremot ligger långt i från det jag väntar mig efter att ha sett med ögat och doftat med näsan; smaken är allt för salt och upplevs, ja, faktiskt, som något toxisk (tänk Västerbottensost i vällagrad Brie-form man blandat ut med extra ammoniak). De utlovade aprikostonerna lyser med sin frånvaro. Smörsmaken kan skönjas, men då är det en touch av hårt saltat smör som gäller.

Arla Castello Jersey Crème
Arla har satsat lite extra på den här produkten och inte minst förpackningen som även innehåller en smakguide för produkten och hur den levande osten utvecklar sig från fabrik till bäst före-datum. Jag ser på datumet och jämför mot schemat; samma vecka som bäst före..

Aromatic – nej, snarare salt och otäckt skarp.
Very creamy – nja, inte helt. Lätt grynig också.

Arla Castello Jersey Crème - smakguide
Fetthalten uppgår till föredömliga 39 procent, det rör sig alltså rent formellt om en gräddig ost, men det märks inte ett dugg. Det är möjligt att en färskare ost direkt från fabriken håller en läckrare nivå, men det ingen ännu. I dagsläget är det ingen oemotståndlig produkt (det är med det ordet Arla marknadsför osten med), utan snarare en klon av vilken annan tråkig medlem i Castellofamiljen som helst. Osten tillverkas av Arlas mejeri i danska Gjesing utanför jylländska Skanderborg.

När priset för en Castello-ost från Arla närmar sig 30 kr för 150 gram så hade jag en ganska hög förväntan. Helt i onödan. Jerseykornas mjölk kan användas bättre. I vanliga mjölkpaket till exempel.

Två upplevelse av fem möjliga.


Le Délice de Bourgogne, Brillat Savarin

2012.02.23

Vi är nu åter igen inne på det högintressanta ämnet Brillat Savarin. Tidigare har Robin provat två olika varianter av den här osten, dels en sort som hette Brillat Savarin men som inte var en sådan efter som den inte var någon vitmögelost och dels den Brillatliknande osten Boursault med något lägre fetthallt. Men nu är det alltså dags för äkta Brillat.

Brillat är till skillnad från många andra utsökta ostar inte ursprungsskyddad med den åtråvärda franska märkningen AOP, vilket får till följd att man i stort sett får kalla vad som helst för Brillat Savarin.

På grund av detta dök den förfalskade Brillaten utan vitmögel upp i tidigare test. Det är ju däremot möjligt att Brillat med tiden kommer erhålla AOP-märkning även om det finns andra mer anrika ostar med ett tydligare geografiskt ursprung som ligger bättre till.

Äkta Brillat är en vitmögelost av typen Triple Crème som tillverkas på ett antal orter i Frankrike. Anledningen till ostens milda och krämiga smak är att den görs på både mjölk och grädde.

Osten har tillverkats sedan slutet av 1800-talet men lär ha fått sitt namn av den parisiske osthandlaren Henri Androuët på 1930-talet. Idag har Androuët den goda smaken att också ha en filial på Nybrogatan i Stockholm och butiken är utan tvekan huvudstadens bästa ostbutik för franska ostar för de fall plånboken inte sätter några gränser.

Jean-Anthème Brillat-Savarin är mannen som fått den stora äran att få en förstklassig ost uppkallad efter sig. Monsieur Savarin levde 1755-1826 och var jurist, ämbetsman, gourmet, livsnjutare och författare. Idag är han mest känd för sitt litterära och gastronomiska magnum opus, Smakens fysiologi. Boken behandlar ämnen som stekningens teori, kalkondyrkare, starka drycker och jaktmåltider.

Osten som bär hans namn finns att tillgå från en rad tillverkare och går att köpa hos diverse handlare i Stockholm. Östermalmshallen tar 200kr för en ost, vilket ger ett kilopris på 1000kr, något som är rena bondfångeriet. När man påtalar det ser personalen påtagligt skamsen ut så de vet förmodligen redan om att deras verksamhet innehåller inslag av bondfångeri. Ingen idé att påpeka det för dem igen med andra ord.

Mitt förslag är istället att gå Nybrogatan 200 meter ner till Androuët och köpa den för 70kr (350kr/kg) eller gå 400 meter upp på samma gata, till ICA Esplanad och köpa den för 50kr (250kr/kg).

Jag köpte min på Esplanad och där heter den Le Délice de Bourgogne. Androuets Brillat kommer från Ille-de-France, den här kommer från Bourgogne. Efter en snabb okulärbesiktning kunde jag konstatera att osten bar hälsomärkningen Filière nutrition som tilldelas av Association Bleu-Blanc-Coeur. Organisationen syftar till att förbättra människors hjärthälsa genom att sprida information om mat som är bra för hjärtat.

Den här osten som alltså är gjord på grädde och har en fetthalt på 72% har med fransk logik givetvis fått den här märkningen. Anlednigen är att den är en naturlig källa till omega-3-fetter. Min teori är i alla fall att den som regelbundet äter ost med en fetthalt över 70% kommer få sina kärl ordentligt igenkalkade av fett och att nackdelen av åderförkalkning kommer vara större än nyttan av omega-3-fetter.

Det här illustrerar hur man i Frankrike ser annorlunda på vad som är nyttig mat. I Sverige saluförs en rad produkter under varumärket Becel med just argumentet att de är bra för hjärtat. Fetthalten på Becels ”mjölkdryck” ligger på 0,3% och fetthalten på varumärkets matfett är mycket låga 35%.

Brillat är en sagolikt god ost och min favorit bland ostarna av typen Triple Crème. Smaken är smörig och gräddig med inslag av klöver och med milda, syrliga toner i eftersmaken. Det här är verkligen en delikatess. Den ost jag köpte hade tre veckor kvar på bäst före-datumet och den var perfekt mogen.

Det här är verkligen en ost som inte bör vara övermogen eftersom den då tappar sin fina fräschör och blir för skarp i smaken. Titta noga på bäst före-datumet eller fråga personalen i ostdisken när den kom in. Äkta Brillat Savarin som är lagom mogen får utan omsvep fem franska ämbetsmän av fem möjliga. Vive la République!


Camembert de Campagne från Président

2011.11.12


Jag befinner mig fortfarande i södra Frankrike på lite höstledighet. Förutom miljöombytet är det också upplyftande att befinna sig i en del av världen där befolkningen på ett naturligt vis sätter värde på mat och dryck. När jag köpte lite ost och charkvaror på ett större varuhus idag så lastade den i övrigt helprillige äldre mannen som stod före mig i kassakön, med van hand upp rökt ankbröst och diverse bättre ostar på rullbandet. Barnfamiljen bakom mig la lika ledigt och okonstlat upp några föredömliga champagneflaskor bredvid jätteförpackningarna med Haribogodis. Den här typen av varor är ganska avancerade på våra svenska breddgrader och tanken på att personer utan ett mer avancerat gastronomiskt intresse skulle köpa varor av det här slaget mitt i veckan är väldigt främmande. Här finns ett naturligt förhållningssätt till den goda maten och den goda drycken hos den breda befolkningen som det hade varit roligt att se mer av hemma.

Nå, nog om detta. Här kommer en snabbretention av Camembert de Campagne från Président. Som namnet antyder så rör det sig om en lantcamembert. Osten tillverkas alltså av den franska mejerijätten Président så den lantliga idyllen som namnet och bilden på omslaget låter antyda är nog inte helt med sanningen överensstämmande. Det rör sig istället om en mer industriellt producerad ost. Osten i fråga är en camembert från Normandie men det är inte en ursprungsskyddad AOP-camembert (det heter ju AOP numera och inte AOC) och den är alltså inte gjord på opastöriserad mjölk. Däremot har den här osten en lätt karaktär av ost gjord på opastöriserad mjölk, och det är alltså det som är lantinslaget som gett produkten dess namn.

Det rör sig alltså om lite fusk och det här är inte ett fullvärdigt alternativ till äkta AOP-camembert. Fusket lyckas inte riktigt övertyga en om att det är en ost gjord på opastöriserad mjölk, däremot är det en fullt godkänd standardcamembert för vardagsbruk och jag väljer hellre den här än normalvarianten av camembert från Président. Däremot önskar jag att jag att jag hade köpt en Cœur Tendre från Cœur de Lion istället. Hur som, den här osten får tre industrialiserade lantidyller av fem möjliga.


Cœur Tendre

2011.11.09


Just nu tillbringar jag en dryg vecka i en stuga på den sydfranska landsbygden. Bladen på platanträden faller i vinden, vinstockarnas blad är omisskännligt höströda och utanför fönstret är det tätt mellan skotten. Det är jaktsäsong och på vinfälten drar det fram cognacsglada äldre män med gevär och fågelhund och skjuter lite på måfå. Själv sitter jag inne med ett fat fyllt med ost och charkvaror och smuttar på ett kraftigt sydfranskt bondvin. Jag är alltså här för rekreation men jag tänkte också passa på att skriva några snabba recensioner av mejeriprodukter här nerifrån.

Bland dagens ostköp finns en produkt som jag kan rekemendera, Cœur Tendre från Cœur de Lion. Cœur Tendre finns i diverse EMV-varianter också men idag blev det den från Cœur de Lion. Cœur Tendre är en färsk och frisk camembert i normalprisklassen som ligger i en tätslutande plastkupa istället för den klassiska papp- och träasken. Det här är en camembert som har en mildare och mindre uttalad camembertsmak och som helt saknar antydan till ammoniaktoner.

Till skillnad från traditionell camembert så håller den sig också i skinnet. Vanlig camembert kan ju om man lämnar den framme i rumstemperatur över natten utan att ställa asken på högkant, rinna ut och lämna ett tomt skal kvar. Så är alltså inte fallet med den här osten, men trots det är konsistens mjuk och fin. En del frågar sig kanske vad poängen är med en camembert som saknar mycket av den typiska camembertsmaken. Hela poängen är att det är en väldigt god produkt. Osten har en väldigt gräddig och mild smak och det faktum att jag åt upp en hel camembert på en dag trots att jag hade betydligt mer raffinerade och dyra AOC-ostar hemma säger i alla fall något.

Det här är helt enkelt en väldigt trevlig produkt som går alldeles utmärkt att äta som den är men som också är utmärkt att ha på en skiva baguette som sedan toppas med någon bra charkvara. Det här är förstås ingen ost från ett litet gårdsmejeri utan en produkt från en av de större mejerijättarna. Ibland är produkterna från stormejerierna lätt oinspirerande och enkla i smaken men en del produkter är också väldigt bra, vilket det här är ett exempel på. Smaken är inte speciellt raffinerad men det är en bra och god vardagsprodukt. Här i Frankrike fick jag ge ungefär motsvarande 20 kronor för en ask (ungefär normalt pris för en camembert här) och i sin pris- och produktklass är den helt klart värd fyra lejonhjärtan av fem möjliga.


Saint-André, fransk vitmögelost

2011.10.30

Saint-André, fransk vitmögelost
Under soliga höstförhållanden hade jag nöjet att välja ostar till en ostbricka som skulle avnjutas någon stans i förorten. Det blev ABC-staden Vällingby som lotten föll på.

Min exkursion kom att äga rum på Wijnjas på Kungsholmen (nej, jag får inte betalt för att skriva om dem). En hord av människor hade denna lördagseftermiddag samlats kring kyldiskarna i det svala garaget på Bergsgatan.

I korgen hamnade förutom två slags torkade fläskkorvar från Frankrike resp. Italien ett antal ostar: Comté, Roves de Garrigues, Sainte-Maure och Saint-André.

Saint-André var en ny bekantskap för både min försöksperson och undertecknad. En ganska trevlig bekanskap. Sankt Andreas är också Skottlands skyddshelgon, om ni inte visste det.

Saint-André är en mycket gräddig vitmögelost, den är en så kallad triple crème-ost, tillverkad av mjölk från ko samt grädde. Osten tillverkas primärt i trakterna kring orten Coutances i Normandie av både pastöriserad och opastöriserad råvara. Jag tror att den här var tillverkad av pastöriserad mjölk.

Släktskapet med triple crème-ostarna Boursault, Lincet de Bourgogne och Brillat-Savarin är påtagligt, men i Saint-André finner man en något mer grynig textur. Genom ett tvärsnitt av osten kan man nästan skönja en grynpipig karaktär, som vi känner igen från Präst- eller hushållsost. Doften är rik av smör och tjock grädde, smaken delikat syrlig och gräddig med smörtoner. Trots grädde och smör, mycket frisk. Vitmögelhöljet är relativt tunt och välsmakande. Lagringstiden är cirka 30 dagar.

En mild och läcker ost, även om jag föredrar Brillat-Savarin på triple crème-fronten. Vi överlevde kvällen.

Tre helgon av fem möjliga.


Président Petit Brie

2011.09.29

Président Petit Brie
Det som är roligt med mejeriprodukt.se och de mejeriprodukter vi provar, äter och testar är variationen. Ena dagen en mycket ovanlig yoghurt från en håla på svenska landsbygden, andra dagen en av världens mest tillverkade Brieostar, som Petit Brie från Président.

Président en en av de märken som kopierar originalbrie, nämligen Brie de Meaux från Meaux som är en AOP-märkt vitmögelost, som tillverkas inom ett begränsat område av opastöriserad mjölk, och lagras i minst åtta veckor. Ytterligare en skyddad Brieost är Brie de Melun (lagras tio veckor).  Namnet Brie kommer från regionen Brie som ligger utanför Paris.

Président Petit Brie tillverkas för den multinationella mejerikoncernen Lactalis av Société Fromagère de Xertigny. Jag vet ingen annan stad som börjar på X och slutar på Y. Xertigny ligger i östra Frankrike i Lorraine, eller Lothringen nära tyska gränsen. Lactalis beslutade så sent som i augusti att mejeriet ska läggas ned pga. dålig lönsamhet. Lactalis har över 38.000 anställda och omsatte år 2009, 8,35 miljarder euro. Lactalis är världens tredje största mejerikoncern, och näst störst i Frankrike efter Danone. Lactalis mest kända varumärken är just Président och Société.

Président beskriver sin Petit Brie som crémeux et goûteux á point – alltså krämig och välsmakande och fortsätter med beskrivningen att Brie är en förstklassig, halvmjuk, helfet, från ytan och inifrån mognad ost. Fetthalten är 31 procent, salthalten uppgår till 1,35 procent, och det finns inga tillsatser – industriell tillverkning till trots.

Men vad smakar det? Ja, inte så mycket. Petit Brie är en väldigt bra nybörjarbrie, eftersom tonen av ammoniak är så gott som obefintlig. Ju yngre ost, desto mildare, ett tips för er som kikar i ostdisken på datummärkning. Texturen är mer gummiaktig än krämig, salthalten är balanserad, och osten helt befriad från eftersmak. Pga. av att Petit Brie inte är en äkta Brie, följer pris därefter. Jag betalade ca 50 kronor för 500 gram i en vanlig livsmedelsbutik. Det är ungefär vad den här sortens brietårtor är värda.

Två miljardfallskärmar av fem möjliga.


Xavier David, Saint-Marcellin, vitmögelost

2011.04.08

Saint-Marcellin

Nästan alltid trevlig förpackning, rund till formen, nätt till storleken. Saint-Marcellin – den feta vitmögelosten från den franska alpregionen, uppkallad efter den lilla staden Saint Marcellin, i Isère, i Rhône-Alpes. I den här regionen finns skidorter, Tour de Frances högsta bergstoppar, potatisgratängens hemvist och en massa kor som ger oss fet grädde till den här sortens ostar. Huvudstaden är Grenoble.

Isère på kartan.Saint Marcellin är en ost tillverkad av opastöriserad mjölk och grädde och är nära besläktad med Brillat-Savarin. Fetthalten är hög, med 50% i torrsubstansen. I produkten är den utspädd till ca 28%. Osten levereras nästan alltid i ett litet lerkrus, och eftersom osten håller sig till 80 gram per bit, så låter det sig göras med finess. Det tjusiga lerkruset kan du använda som askfat eller annat lämpligt.

Saint-Marcellin är inte skyddad AOC/AOP, och det betyder att den varken behöver tillverkas i en särskild region eller enligt ett reglerat recept; Ja, du kan faktiskt nästan kalla vad som helst för Saint-Marcellin. Just den här osten från Xavier David är producerat av mejeriet Fromagerie Alpine, i Romans-sur-Isère i departementet Drôme (26) nära gränsen till Isère. Floden Isère rinner emellertid genom staden.

Den här upplagan av Saint-Marcellin doftar mysigt unket av gräs, honung och grädde. Bouqueten är söt och syrlig på samma gång. Till skillnad från Brillat-Savarin har Saint-Marcellin ingen krämig kärna, utan är producerad av en homogen ostmassa. Smaken är mild, men ändå med spets och udd med en angenäm kryddighet, pepprighet, sälta, och ammoniak. Min smakpreferens skulle välja en ung Saint-Marcellin, hellre än en vällagrad. Texturen är läckert, lätt gummigaktig och seg med en bra smidighet. Efterklangen är vuxen och djup.

Priset för krus och ost om 80 gram var 30 kr i NK Saluhall. Rekommenderade viner är lite tyngre röda, kanske Chateauneuf-du-Pape. Själv hade jag valt en röd Bordeaux, kanske Saint Emilion, eller, som alltid, en torr, frisk, tysk Riesling som bryter fint mot gräddigheten och rondören. Jag gillar Saint-Marcellin, en liten ost, men med stor pondus och karaktär.

Fyra vintersportorter av fem möjliga.


Arla Castello White, vitmögelost

2011.04.02

Castello White

Ostlandet Danmark stoltserar sedan många decennier med olika former av mögelostar med märken som Danablu, Castello, Tholstrup, Høng, et cetera… En del smakar direkt toxiskt och du känner en omedelbart att en förgiftningsprocess startar efter första tuggan. Andra smakar helt acceptabelt.

I ny design finns bland annat en brieliknande vitmögelost från Castello, nämligen Castello White. Enligt Arla är Castello White en ”aromatiskt, friskt syrligt doftande ost med tydligt inslag av honung och sommaräng. Matt vitt skal, krämvit snittyta och mjuk krämig konsistens. Fyllig smak med tydlig syrlighet och toner av smör, grädde och aningen beska. Lång, balanserad mild eftersmak.”

Min beskrivning är mer eller mindre snarlik: Vackert, tunt vitmögelskal och läckert smörfärgad ostmassa. Doft av blommor, sötma och lätt syrlighet som påminner om fet Brillat-Savarin. Mycket gräddig smak, mild och fantastiskt snäll. För lite smörtoner. Alldeles för hårt vitmögelskal i förhållande till ostmassan. Lätt bitter efterklang. Tråkig textur.

Doften är bättre än smaken, och även om det är gott saknas en mängd dimensioner; osten är totalt okomplex. Inledningsvis skrev jag att det var en brieliknande ost; ja, till utseendet, men inte till smaken. Inte så mycket drag, och ingen svampighet som klassisk brie. Innehållsförteckningen lyder pastöriserad mjölk och grädde, salt 1,6%, mjölksyrakultur, löpe, vitmögelkultur. Fetthalten är 39% och osten tillverkas på Arla Foods mejeri i Fredericia, i sydligaste Jylland vid Lillebælt Mejeri.

Vi kan bara hoppas på att Arla vågar ge sig in i den opastöriserade världen för smakrikare och godare ostar snabbare än blixten. Men.. hittar man den här osten bland butikens veckoerbjudanden för 15 kr (150 gram), så är det en utmärkt, tråkig vardagsost som är bättre än hushållsost på mackan. Ett glas vin hade varit gott till, kanske en frisk Bourgogne eller tysk Riesling?

Tre tåg med Karl X över Bält av fem möjliga.


%d bloggers like this: